- Project Runeberg -  Anna Svärd /
179

(1928) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Mötet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MÖTET

MÖTET.
I.

V ntligen var dagen kommen, då de skulle få råkas och
talas vid, dessa båda, som ända till för tre år sedan
hade gått och älskat varandra i Korskyrka gamla prostgård:
hon, som nu var en fin dam, en tjusrrska och på samma
gång en praktisk människa, som spred lycka omkring sig,
vart hon kom, och han, den stackars prästen, som alltid ville
söka sig fram på obanade stigar, och som tycktes av ödet
bestämd att bringa alla dem, som älskade honom, i
fördärvet.

Och var skulle de råkas, om inte i denna samma
prostgårdsträdgård, som hade varit vittne inte bara till deras
kärlek utan också till det bedrövliga gräl, som hade skilt
dem åt? Visserligen stod den inte ännu i sin sommarprakt,
tvärtom hade den ett så skuggigt läge, att våren där inne
var minst en månad efter sin tid, häckarna var inte lövade,
höstens bruna blad var inte borträfsade från gångarna, till
och med en och annan fläck av smutsgrå snö kvarlåg som
en antimakassar på torvsofforna. Men hit lockades de dock
båda genom makten av det här upplevda och aldrig
förglömda.

Charlotte hade kommit till prostgården i sällskap med
prostinnan Forsius samma dag, som det hade varit
vårmarknad i kyrkbyn och Karl-Artur hade rest bort i
sockenbud. Hon hade gärna velat behålla sin kära fostermor kvar
på Stora Sjötorp även under sommarn, men det skulle ha
varit alltför grymt att hindra denna gamla arbetsträl från
att fara hem till prostgården, då nu den vackra tiden var i
annalkande med alla sina anledningar till städning och stök.
Prostinnan talade om sin längtan efter att än en gång få
gå in i Forsius’ rum, slå sig ner i soffan där och betrakta

179

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:30:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/annasvard/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free