Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Syndafallet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SYNDAFALLET
Hon såg inte upp, men sökte skjuta undan hans hand
för att bli fri.
— Låt mig gå! mumlade hon nästan ohörbart.
Karl-Artur lydde inte, utan ställde sig mitt i vägen för
henne. Han lade märke till att hennes ögon var rödkantade
och att hon hade magrat. Det såg ut, som om hon hade
genomgått en svår sjukdom, hon såväl som mannen.
Han lät henne veta, att han inte skulle låta henne gå
vidare, förrän han hade fått höra varför hans trogna vän
och rådgiverska från forna dagar numera aldrig ville råka
honom. Vad hade han gjort? På vad sätt hade han
förbrutit sig?
— Du! sade hon, och hennes röst kom nu med en stark
biklang av smärta, du! Skulle du ha förbrutit dig emot
mig?
— Ja, just jag. Du undviker att råka mig.
Hon såg upp till honom med ett ansikte, som
återspeglade ett lidande utan gräns. Karl-Artur iakttog henne
med förvåning. Thea kunde aldrig kallas vacker, men
hennes synbara förtvivlan hade gjort de fula dragen
uttrycksfulla och rörande.
— Låt mig gå! utstötte hon. Prostinnan Forsius tog ett
löfte av mig. Jag har svurit att aldrig råka dig. Det var
villkoret för att du skulle få komma tillbaka hit till hustru
och hem.
Därmed sköt hon honom åt sidan och vek in på
bygatan. Karl-Artur hindrade henne inte. Hennes ord hade
gett honom så pass mycket att tänka på, att han stod där
helt handfallen.
Nästa dag kom Karl-Artur att än en gång sammanträffa
med fru Sundler. Ett av barnen hade insjuknat i feber, och
han hade gått ner till doktor Romelius för att hämta
honom upp till den lilla sjuklingen. Men det visade sig,
att doktorn den dagen verkligen hade en patient inne hos
sig, och Karl-Artur blev invisad i väntrummet. Där fann
han före sig fru Sundler, som satt i ivrigt samspråk med
en äldre bondkvinna.
Då Karl-Artur kom in i rummet, reste hon sig genast
10. — Lagerlöf, Anna Svärd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
