Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Synen i kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Karl-Artur skulle vilja offra för att ställa henne till freds, tjänar till ingenting. Det som är gjort är gjort.
Ifrån det ögonblick, då fru Sundler hade talat om, att
överstinnan Ekenstedt hade drabbats av ett slaganfall genom Karl-Arturs förvållande, behövde hon inte klaga på bristande uppmärksamhet. Vävbunten sjönk till golvet och fick ligga kvar där. Anna Svärd satte sig utan ett ord mitt framför fru Sundler och stirrade på henne.
— Ja, det var detta, som jag fruktade, sade fru Sundler.
Fru Ekenstedt har inte fått veta något om det svåra, som
Karl-Artur går och tänker på. Han har naturligtvis velat
skona er i det längsta. Och kanske att jag ingenting ska
säga, jag heller. Fru Ekenstedt såg så lycklig ut för en
stund sedan. Kanske att det är bäst, att fru Ekenstedt
ingenting vet.
Anna Svärd skakade på huvudet.
— Nu har du allt skrämt opp mej så pass bra, sade hon, så att det är bäst, att du plockar opp allt ont, som du har i påsen, på en gång.
Det ryckte till i fru Sundler för var gång, som Anna Svärd sade "du" till henne. Hon var ju nu dock en prästfru, hon borde väl inte längre tillåta sig en dylik frihet, fastän det brukades så i hennes hembygd. Karl-Artur måste verkligen vänja henne av med detta oförsynta duande. Men nu var inte tid att tänka på sådant.
— Ja, hur ska jag börja? sade hon. Jo, för det första måste jag tala om, att Karl-Artur en söndag i september, bara en månad efter den dagen, då olyckan skedde, fick se sin mor i kyrkan. Han såg henne sitta i en av bänkarna under läktarn, och där är det ju inte så god dager som på andra ställen i kyrkan, men han kände igen henne alldeles tydligt i alla fall. Hon var klädd på det vanliga sättet i en liten kapotthatt, som knöts under hakan, och för att höra bättre hade hon lossat på banden och kastat dem åt sidan. På det sättet hade han sett henne sitta mångfaldiga gånger i Karlstads kyrka, så att bara detta gjorde honom alldeles
säker på sin sak. Hon höll huvudet litet snett uppåtvänt för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
