Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Synen i kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
laga middag åt sin man. Men Karl-Artur kunde gärna, ack,
så alltför gärna, få äta middag hos organistens. Ja, han
kunde få äta där de följande dagarna också, ända tills att de hade kommit sig i ordning och hunnit köpa in litet
förråd hos bönderna. Det skulle hon för resten vara lycklig om hon kunde hjälpa till med. Skulle inte fru Ekenstedt vilja sända till henne Karl-Artur redan i dag?
Medan fru Sundler hade hållit på med sin långa harang, hade den unga prästfrun börjat lossa omslaget kring ett
stycke lärft, som var en bröllopspresent från Ris Karin, och som hon råkade på en motspänstig knut, bet hon helt enkelt upp den med tänderna. Härvid gick det en rysning genom fru Sundlers hela lekamen, men hon avhöll sig från varje anmärkning.
— Det är ju bara för den allra första tiden, innan ni har kommit er i ordning, skyndade hon att än ytterligare betona.
Den unga hustrun såg upp från lärftsbunten, gick bort till fru Sundler och ställde sig framför henne bredbent med händerna på magen.
— Fäll ska jag tala om för’n, att du väntarn, sade hon.
Fru Sundler skyndade sig att uttrycka sin glädje över att hon tog emot hennes lilla förslag lika vänligt, som det var menat. Anna Svärd stod kvar framför henne i samma
ställning, och hon fortsatte:
— Men jag säger’n fäll också, att kan han int äta den maten, som hustrua hans lagar, så är hon int sämre, än att hon kan gå ut mä kramsäcken och leva för sej själv.
Fru Sundler fick upp händerna och höll dem skyddande framför sig. Det såg ut, som om hon hade väntat, att den
andra skulle slå henne.
— Det går fäll int an å tala så rättfram te e herrskapsmänniska, sade Anna Svärd.
Men detta behövde hon inte vara rädd för. Fru Sundler hade ögonblickligen lugnat sig och gjorde nu sitt bästa för att släta över och urskulda.
— För all del, för all del, kära fru Ekenstedt! Jag är
säker om att fru Ekenstedt lagar just sådan mat, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
