Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
jag. Säg Kejsarn, alt jag önskar fö tala med
honom." Just då Constant skulle gä för att uträtta
uppdraget, inställde sig Kejsarn, af egen drift, hos
Lannes. Djup tystnad uppstod; alla aflägsnade sig
’nen stadnade i nästa rum, till hvilken dörren
lemnades halföppen. Samtalet derinne blef langl och
smärtsamt. Marskalken erinrade Kejsarn om sina
tjenster och slöt med dessa ord, uttalade med hög
och stadig röst: "Det är icke Tör att göra dig män
<>m min familj, som jag säger dig delta; jag
behöfver ej anbefalla dig tnin hustru och mina barn;
"medan jag dör for dig, så bjuder din egen ära atl
skydda dem, och jag fruktar icke, all dä jag i
vänskapens namn gör dig dessa sista förebråelser,
förändra dina förfoganden i afseende på dem. Du har
nyligen begått ett stort fel, och fastän det beröfvar
dig diu bäste van, kommer det ej att rätta dig.
Diu ärelystnad är omättlig och skall bereda dill
fäll. Du uppoffrar, utan skonsamhet och utan
nödvändighet, de personer soin bäst tjena dig; och när
de dö, saknar du dem icke. Du har endast
smickrare omkring dig; jag ser icke en enda vän, som
^gar säga »lig sanningen. Man kommer att
bedraga dig; alt öfvergifva dig: skynda derföre nit
s’uta detta krig; det ar den allmänna önskan. Du
kan aldrig bli mäktigare, men du kan bli mera äl-
skail. Förlåt en döende dessa sanningar.....
denna döende haller uppriktigt af dig."
Dä Marskalken slutade, sträckte ban handen
ät Kej,„„, hvilken omfamnade honom, gråtande
°ch utau att svara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
