Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Längre inåt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
Jesus själv måste leva i ständigt böneumgänge
med sin himmelske Fader för att kunna bevara
sitt liv och utföra det verk, som Fadern givit
Honom att utföra. Hans hjärta och tankar voro
fördenskull i ständig kontakt med Gud, och Han
var sålunda i Anden alltid bedjande, såsom
Paulus uppmanar de kristna att vara det. Men det
oaktat behövde Han att avskilja särskilda tider
och tillfällen till bön. Då något särskilt viktigt
skulle utföras, förberedde Han sig genom
särskilt böneumgänge med sin Fader. Han visade
därmed, att Han var beroende av Fadern alldeles
såsom vi. Innan Han begynte sitt offentliga värv,
tillbringade Han 40 dagar och 40 nätter ute i
öknen i böneumgänge med sin himmelske
Fader. Innan Han utvalde sina tolv lärjungar,
avskilde Han även särskild tid till bön. I Luk.
6:12, 13 läsa vi: »Så hände sig på den tiden,
att Han gick åstad upp på berget för att bedja;
och Han blev kvar där över natten i bön till
Gud. Men när det blev dag, kallade Han till
sig sina lärjungar och utvalde bland dem tolv,
som Han ock benämnde apostlar.» Innan Han
skulle inviga dem i den stora hemligheten om
sin död, tog Han med sig några av dem upp
på berget för att bedja. Det var då, som de
även fingo se Honom förklarad. Denna
underbara syn skulle hjälpa dem att bära de
fruktansvärda tilldragelser, som kort därefter timade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
