Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - TREDJE BOKEN. Andens religion - 4. Innehållet i Andens religion - I. Upplösningen af en antinomi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
447
Det religiösa medvetandet lånar sig till samma analys
som det moraliska samvetet. Äfven här är den aktiva
friheten icke medvetandets obestämdhet, utan dess autonomi.
Den vanliga föreställningen, att frihet är detsamma som
att göra eller underlåta, tänka eller icke tänka, vilja eller
icke vilja, hvad det må vara efter hvars och ens behag,
reducerar friheten till nyck, hvilken, enär den bestämmes
af organismens reflexrörelser, just är raka motsatsen till
frihet. Vara fri är icke detsamma som vara utan lag;
det är att lyda sitt väsens lag; träldom är att lyda en
annans lag. Den individuella människan, alltifrån hennes
födelse, mänskligheten, alltifrån världens uppkomst,
befinna sig i framtiden. Då människan utgår ur djuriskheten
är hon ännu icke till, utan bildas; hon kallas till att
förverkliga sin moraliska varelse i enlighet med hvad
fysiologerna skulle kalla en »riktande eller morfologisk idé»,
slumrande i hennes organism, och som de kristna kalla
den heliga andes kraft och kallelse, inneboende i hennes
själ. Denna idé eller fastmer denna kraft, som från höjden
kallar och drager henne, är det moraliska innehållet i
hennes jag, hennes varelses ideala lag, som hon måste
följa vid äfventyr att förstöra sig själf, att förfela sitt lif
och sin lycka, att gå förlorad. Då hon strider mot denna
lag, strider hon icke mot en annan, utan mot sig själf.
Gud är i människan, men han är det på sådant sätt, att
människan icke kan bryta mot Gud utan att först slå
och såra sig själf.
Hennes väsens lag är i själfva verket dens lag, som
kallar henne till lifvet. Den gudomliga lagen och den
mänskliga lagen äro väsentligen identiska. Och det är
denna immanenta lag, som, i den mån människan kommer
till allt klarare medvetande om densamma, med
nödvändighet bildar henne och utgör hennes författning, i det
hon, i egenskap af att vara skapad, beror af densamma och
på samma gång är fri, alldenstund hon är ett andligt
och moraliskt väsen. Det är också för den skull som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
