Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA BOKEN. Den protestantiska dogmen och auktoriteten - 5. Hvad är bibeln - II. Bibelns historiska element
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
347
Här är icke fråga om några mer eller mindre omtvistade
detalj resultat; frågan gäller en historisk och positiv
forskningsmetod, som förnyar den gamla dogmatikens hela
horisont och fullbordar denna revolution, som är vida
djupare genom sitt sätt att uppställa de litterära problemen
än genom sitt sätt att lösa dem. Hvem är i dag den bibelns
historieskrifvare, som icke ser sig nödsakad icke allenast
att gifva vika för denna metod, utan till och med att taga
sin tillflykt till densamma?
Föreställningen om bibelns kanon har undergått en
icke mindre djup förändring. Underverket har försvunnit
ur historien om dess uppkomst, lika väl som ur historien
om textens uppkomst. Gamla Testamentets samling har
uppkommit af tre successiva samlingar af olika auktoritet,
som ännu kunna igenkännas i de hebreiska bibiarne, men
i öfversättningarna förvirrats och hopblandats. Hela denna
indelning företogs på en okänd tidpunkt af rabbiner, som
ytterligare gjorde om dem. Har nämligen synagogans
samling någonsin erhållit en officiell och ändgiltig
afslutning? Det vet man icke. Men hvad man väl ser är, att
de, som först företogo sig att åstadkomma densamma, läto
leda sig af pedagogiska syften.
Nya Testamentets kanon aftecknar sig med tydliga
och någorlunda fasta linjer först på Irenæus’ tid.
Dessförinnan hade man sannolikt haft den fromma omsorgen
att samla och bevara de apostoliska männens böcker. Man
läste dem vid sammankomsterna till gudstjänstens firande
eller på de stora årsdagarne. Dessa samlingar voro
emellertid hvarandra olika i olika provinser, och dessa
skiljaktigheter ha kvarstått under århundraden. Då den
katolska kyrkan inrättade sig kring Rom såsom sin
hufvudstad, sökte hon emellertid förverkliga trosregelns och den
kristna skriftförteckningens enhet. Osäkerheterna försvunno
likväl icke, utan medförde i själfva samlingen den
åtskillnad, som dogmatiken sedermera utplånat, mellan
homo-logoumena eller de öfverallt antagna böckerna, och anti-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
