Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA BOKEN. Den protestantiska dogmen och auktoriteten - 1. Den ursprungliga protestantismen - III. Bibeln och reformatorerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
245
om flera af Gamla Testamentets böcker, särskildt om
profeterna. »Utan tvifvel», säger han, »ha profeterna studerat
i Mose böcker och de sist komna i sina föregångares
skrifter; och uppfyllda af Guds ande, ha de nedskrifvit
sina goda tankar. Men detta hindrar icke, att dessa lärare,
då de genomforskade skrifterna, stundom påträffade agnar,
halm eller blånor och icke alltid guld eller diamanter. Detta
oaktadt finnes grunden kvar och elden förtär det öfriga.»*
Det är tydligt, att Luther ej pa detta sätt föranleddes
att sätta vidden och gränserna för den bibliska kanon
under diskussion. Den lutherska kyrkan har aldrig
officiellt besvarat frågan, men har själf icke tvekat att i sin
öfversättning af bibeln, åtminstone af Nya Testamentet
införa en ganska utpräglad skillnad mellan första och
andra gradens böcker. Om den reformerade trons
bekännelser uppräkna de kanoniska böckerna efter det
traditionella bruket, draga de likväl noga försorg om att
till-lägga, med förbehåll för undantag, att man anser och
erkänner dessa böcker vara inspirerade af Gud och vara
trons norm, »icke så mycket på grund af kyrkans enhälliga
instämmande som i kraft af den helige andes inre
vittnesbörd och öfvertygelse, hvarigenom vi läras att urskilja och
åtskilja dessa böcker från de andra kyrkliga böckerna».
Detta har icke hindrat Calvin att betvifla äktheten af
Petri andra bref och att, med en frihet, som man först
skall återfinna långt efter honom, uttala sig om
motsägelserna i de evangeliska berättelserna och om den
tvifvel-aktiga karaktären hos Johannes’ Uppenbarelse, som han
aldrig kommenterade.
Det betyder föga, att Luther på äldre dagar
modererade sin första ifver eller att kritiken icke bekräftat hans
särskilda slutsatser. Reformatorerna voro i många
afseenden öfvergångsmän, som ofta ännu behärskades af det
förflutnas idéer och höllos tillbaka af band, som först
* Se Luthers verk, Erlangen-upplagan, del LXII, s. 128—133; LXIII,
s- 157-379: jämför XLVII, 357.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
