Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA BOKEN. Den katolska auktoritetsdogmen - 1. Dogmens definition - I. Dogmens formel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dogmen. Hon inskränkte sig till att strängt ogilla de
sista anhängarne af den motsatta läran, i det att hon
nödgade dem att förkasta densamma eller tiga. På detta
sätt vande sig världen vid att betrakta Rom såsom den
gudomliga auktoritetens källa i kyrkan. Hvem det vara
må, som vägrar antaga dess påbud, ser han sig genast
utesluten från den katolska gemenskapen. Pius IX gjorde
1854 ett första försök att pröfva sin makt. Han
rådfrågade biskoparne utan att samla dem till gemensam
öfverläggning och uppställde därpå af sin egen påfliga
maktfullkomlighet en ny dogm, dogmen om jungfruns
obefläckade aflelse, hvilken han lade till kyrkans Credo.
Protesterna voro visserligen lifliga, men sällsynta och
vanmäktiga. Tiden hade blifvit mogen. Den, som utöfvade
en sådan makt, måste också rättsligen besitta den. Det
var möjligt och blef nu nödvändigt att omsider bestämma
denna suveräna auktoritet och låta den erkännas af hela
kyrkan. Dogmens förkunnande på ett ekumeniskt
kyrkomöte borde vara detta senares högtidliga afsägelse af
rättigheter och befogenheter och deras nedläggande i
påfvens händer. I detta syfte sammankallades också 1870
konciliet i Vatikanen, från hvilket dogmen om påfvens
personliga ofelbarhet utgick.
Kyrkomötets ofelbara auktoritet skapade ofelbart
påfvens ofelbara auktoritet, på samma gång den dog af sin
skapelse. Två ofelbarheter kunde ju icke finnas inom
kyrkan. I de frågor, som angå tron och sederna, har
påfven suverän auktoritet utanför och oberoende af
kyrkomötet. Detta sistnämnda skulle utan påfven icke ha någon
auktoritet. Den vädjan till kyrkomötet, som var så vanlig
under förgångna århundraden, har nu blifvit meningslös.
Att sammankalla ett kyrkomöte är en onödig lyx.
Kungörelsen om påfvens ofelbarhet beslöts den 18
juli 1870 enhälligt af de vid kyrkomötet närvarande
medlemmarne, utom två röster. De öfriga motståndarne hade
föredragit att lämna Rom. Se här den slutgiltiga formeln:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
