Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anderssonskans Kalle gör i kaninafvel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag säja någe om fruns flicka, jag, som själf har
en sån mönsterflicka, som ingen i världen kan
mäta sej me.
— Jo, jag vill mena de, sa Pilgrenskan, med
ett tonfall, så att Bergströmskan måste sätta ifrån
sig kärnmjölksflaskan för att inte darra ut
mjölkskvätten. Så skakade hon utaf ilska.
— Jag skulle verkligen, sa hon, blek i
ansiktet som mjölken, villat se fruns paternoster
till dotter den där gången hon ramla ur för
trappan, som Anderssonskans Kalle hade såpat. Hela
kvarteret talar om hur hon stack benen i vädret
så att en anständig maniska kunde vända ut å
in på sej åf bara skam.
— Åhååå! stönade Pilgrenskan. Tala inte
om den elemänskade Anderssonskans Kalle… Jag
ä nog gudfruktig när de behöfs, men att vår
herre skapat de okrympta missfostret, förlåter
jag honom aldrig… Kan frun tänka sej, att han
köpt sej en kanin för några månar sedan… Ett
litet sött kräk…
— Anderssonskans Kalle?
— Han! Gud bevare mej. Han, ett sött
kräk, som ser ut som en förväxt röfva i ansiktet.
Åhnej, den lilla kaninen. De lilla kräket låg i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
