Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde Synen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en stad igen. Judarne äro mycket rädde för röfvare;.
men så länge de äro i den staden, känna de sig trygge.
Emellan dessa båda städer är ett vidsträckt, mörkt fält
eller rymd i triangelforrn. Här träffas en del Judar,
hvilka äro de förfärligaste och rofgirigaste röfvare, man
känner i hela andeverlden; dessa öfverfaila utan
försköning, röfva och piska alla, som de råka på. Af
räddhåga kalla Judarne dessa röfvare »Herren” och
ödemarken, der de vistas, benämna de jorden. — På det man
med säkerhet för röfvarena må kunna komina till
näm-de stad, ifrån höger, är på hörngränsen en god ande,
som emoitager de ankommande. När de komma till
honom, buga de sig ödmjukt till jorden, och släppas då
fram, under hans fotter, hvilket är bruket, då man
inlå-tes i denna stad.
En ande kom derpå hastigt fram till mig. Då jag
nu frågade hvarifrån han kom, sade han, alt han ilydde
af fruktan för några de grymmaste röfvare, som mörda,
slagta, bränna och koka menniskor, och att han sökte
efter ett ställe, hvarest han kunde vara säker. Jag
frågade, hvarifrån han var, och från hvilken jord. Men
han vågade, för räddhågas skull, intet annat svara, än att
jorden är Herrans; ty, som jag nämde, marken kalla
de jorden, och röfvarena kalla de Herren. Sedan kommo
några röfvare, som voro de svartaste, jag någonsin sett.
De talade med en förfärande bas-ton och voro som
jättar. Högst förunderligt är det, att när de nalkas, injaga
de en kännbar räddhåga och förskräckelse. Jag frågade,
hvilka de voro. De sade, att de sökte rof. Jag
frågade vidare livar de ville samla sitt rof, och om de icke
visste, att de voro andar och att de således hvarken
kunde borttaga eller gömma något rof; slutligen att allt
sådant var blott ett famasifoster. De svarade nu, att
de voro i Ödemarken, sökande efter rof, och att de
grymt plågade alla dem, hvilka de fingo i sitt våld. De
erkände omsider äfven för mig, att de voro andar; dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
