Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mitt hjärtebarn, att se dig sjuk,
det skär likt ett svärd igenom mitt bröst.
Jag ville dig sjunga till ro och sömn,
men gråten kväfver min röst.
*
Sof, lilla vän, gråt inte mer,
gråt ej i vårt elände!
Ned till oss Guds moder ser,
hon som smärtorna kände.
* *
*
De visor i Fernon Caballeros samling, hvilka tydligen äro
diktade af kvinnor äro, skulle jag tro, ej mycket färre än de,
hvilka påtagligen äro författade af män, hvarjämte naturligtvis
finnes ett stor antal i fråga om hvilka ej kan afgöras, om de leda
sitt upphof från män eller från kvinnor. När man ser huru stor
insats de svartögda andalusiskorna gjort i sitt lands poetiska
alstring, tränger sig ovillkorligt den tanken på en: Ha ej månne
kvinnorna en stor andel också i andra länders folkdiktning?
Hos de forntida germaniska folken var det kvinnorna som
bevarade stammens skatt af sånger och sägner; är det icke sannolikt att
kvinnorna också diktat en stor del af dem? De germaniska sagorna
bevara ju minnet af högt ansedda skaldinnor, såsom Velleda.[1] —
Några af Sveriges vackraste lyriska folkvisor gifva uttryck åt
kvinnors känslor och äro säkerligen diktade af kvinnor. Så t. ex.
»Allt under himmelens fäste» (hvars andra vers har: »han lofte
vara mig trogen»), »Om dagen vid mitt arbete» och den
skälmska »Hvad jag har lofvat, det skall jag hålla» (»den tredje, han
skall bli min lilla vän»). I berättande dikter framgår ju sällan
tydligt, om de diktats af en man eller af en kvinna. Flera af
våra episka folkvisor göra dock, synes det mig, ett afgjordt
intryck af att vara diktade af kvinnor. Så t. ex. den gripande
och sällsamt melodiska: »Det var två ädla konungabarn». Det
är särskildt ett ställe — det där den unga flickan hittar på en
förevändning för att bli af med den lille brodern och få gå ensam
ut i trädgården — som alltid på mig gör ett starkt intryck af
att detta måste en kvinna ha diktat:
Min broder han är så liten och ung,
han kan så litet förstå,
[1] Om ett af nutidens ociviliserade folk, Kamtschaktas invånare,
berättar Herbert Spencer, att det är uteslutande kvinnorna, som dikta
stammens sånger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 02:13:49 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/andalusisk/0010.html
