Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. I sommardagar - 74. Sagan om Bängt i Balseheda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De fingo lektioner i konsten av pappa och mamma. Men
ungarna kunde aldrig förstå, varför inte Bängt också
försökte sig på med denna nya, roliga konst. Kiki vred på
huvudet för varje gång han gav sig av från boets kant, för
att se efter om inte hans vän skulle komma efter, och han
pep uppmuntrande åt honom, som om han ville säga:
»Försök bara! Det är inte alls svårt.»
När sedermera föräldrarna ville ha barnen med på
längre utflykter, kunde de aldrig få Kiki med, ty han
ville ej lämna Bängt ensam. Då hittade örnpappa till slut
på att — såsom han gjort en gång förut — gripa tag i
Bängts kolt med sina starka klor och sålunda taga honom
med på utflykterna. Och då flög Kiki bredvid och pep av
belåtenhet.
En dag satte den gamla örnen ned Bängt på marken
mitt i skogen, där han fick gå och plocka lingon, medan
hela örnfamiljen begav sig av för att jaga skogsfågel en
stund. Rätt som det var, fick Bängt se en man komma
gående genom skogen med en yxa på axeln. Det vaknade
ett dunkelt minne hos den lille, han sprang fram, ryckte
mannen i rocken och ropade: »Far!» Och se, det var
verkligen fader Jonas, som var ute i skogen för att hugga
bränsle. Det kan man tänka sig, att fader Jonas blev
glad åt att så oförmodat hitta sin pys igen, och inte mindre
glad blev mor Maja, när hennes man kom hem till Balseheda,
bärande den lille, som hon trott hon aldrig skulle
få återse mera.
Några dagar därefter, då Bängt satt inne i stugan,
fick han höra ett väldigt pickande på fönsterrutan. Och
när han tittade efter, så vem fick han se, om inte sin vän
Kiki, som inte gett sig någon ro, förrän han letat reda på
Bängt. Bängt sprang strax ut, och där blev stor fröjd över
återseendet. Sedan var det knappast någon dag, som inte
Kiki kom och hälsade på vid Balseheda gård. Och längre
fram, när örnungarna blevo så stora, att de lämnade boet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
