Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Vårdagar - 45. Gamlamor fyller år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vart barn med en trädgren i handen och var och en
sade några ord om det trädet han föreställde, då skulle
ni därav lära er att bättre känna igen de olika träden.
Om ni är med om denna plan, skall jag skriva ett litet
stycke åt var och en av er till att läsa upp.»
Ja, barnen voro visst med om den planen. Och ett par
dagar därefter stack fröken Lind åt var och en av dem
ett pappersark. Och de begynte med stor iver plugga i
sig, vad de skulle säga.
När högtidsdagen kom, samlades man i skolan och
började där kläda ut sig. Var och en hade lånat av sin mor
eller av någon vuxen syster en lång grå eller brun kjol,
och nu drogo de på sig den och knöto ihop linningen
kring halsen. Genom sprundet stucko de ut ena armen,
och i den höll vart barn en gren av det träd, som det
skulle föreställa.
Men fröken Lind, som skulle föreställa sommarens
älva, hade en vit klänning och bar en krans av
skogsblommor i håret.
Så tågade man åstad till Sörgården. Mor Anna, som
var invigd i hemligheten, hade ställt om, att gamlamor
skulle sitta ute på förstukvisten, när tåget kom.
»Nej, vad är detta», sade gamlamor förundrad, »här
kommer ju hela skogen, tror jag!»
Alla träden bugade sig hyllande för gamlamor. Det
susade och prasslade i alla grenarna. Ja, det var
verkligen, som om skogen själv kommit och gratulerat.
Träden ställde upp sig i en halvkrets på gårdsplanen.
Sommarens älva stod mitt i kretsen och höjde den trollstav
hon bar i handen: ett hasselspö, vid vars spets var bundet
en blomsterknippa. Och hon talade och sade:
»Åter är det pingst, åter en gång förlänar jag eder
alla, I skogens träd, för några korta timmar talets gåva.»
Så drog sommarens älva bort, och träden begynte
tala sinsemellan.
Eken. Såsom äldst ibland eder vill jag framställa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
