Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Sagor och äventyr - 36. En liten råttas äventyr - 37. Åsnan med lejonhuden. Efter en gammal fabel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och säga: Nu så ät det tid
att stå ur sängen opp.
Och sedan: Nu så är det tid
att tvätta väl sin kropp.
Och sedan: Nu så är det tid
att äta lite mat.
Och sedan: Nu så är det tid
att diska våra fat.
Men fast den klockan går och slår,
hon rör sig ej ur fläck
och kan ej skada oss ett grand,
så var du lugn och käck!
Ät du i ro, mitt kära barn!»
Och ungen åt sin palt
och tänkte så: »Vad mor är klok!
Hon vet visst nästan allt!»
Det var en gång en åsna,
som hittade en lejonhud.
»Nej se», sa genast åsnan,
»det blir en präktig skrud.»
Hon tog den på, hon gick så stolt
i lejonhuden klädd,
och alla henne flydde.
»Ett lejon!» skrek man rädd.
Vad åsnan var belåten!
»Jo jo, nu har man allt respekt!
Nu kan jag gå och kliva
och se var kotte bräckt!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
