Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Vid juletid - 16. Till dopparedagen - 17. I julnatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sa nyss: att det var en skam att inte ha uttröskat till
jul. Men så smakade det också skönt att få vila under
julen. Det är en helt annan glädje med vilan, när man
förut arbetat duktigt och gjort vad man ska.»
Far gick ut igen. Han begav sig till vedboden, för
han tänkte hugga lite mera ved, så att det inte skulle
fattas under helgen.
Dörren till tvättstugan stod öppen. Där stodo mor
och Maja och sysslade med byken. I morgon skulle de
väl ta i med baket. Ja, nog skulle de göra vad som
ålåg dem, så att det bleve färdigt till dopparedagen,
det visste fader Anders väl.
Lill-Olle kom löpande.
»Vart ska du hän?» sporde far.
»Jag har så bråttom, så bråttom», sade Lill-Olle,
flämtande av iver.
»Ja, jag ser det», sade far. »Men vad är det som
är så bråttom?»
»Jo, ser far, jag ska hämta klädstreckena till mor, för
mor ska hänga upp tvätten, och tvätten måste bli torr
till dopparedan, och därför, ser far, har jag så bråttom,
så bråttom.»
»Ja, skynda dig du, Lill-Olle», sade far. För annars
så blir här visst aldrig färdigt till dopparedan.»
17. I julnatten.
I Betlehem, uti Davids stad,
ett ljus så klart månde skina.
Där spirat en glädje, som aldrig mer
skall kunna på jorden förtvina.
Och änglarna kommo av himlen med fröjd
att barnet i krubban skåda.
De sjöngo: »Ära vare Gud!
Frid vi åt jorden båda.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
