Önnemofolk. Berättelser och visor / 17 (1917) Author: Anna Maria Roos - Tema: Alphabet books and readers Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Sensommar och höst - 8. Frejs skyddsling

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

8.        Frejs skyddsling.

1.

»Det är märkvärdigt, vad Frej har börjat äta mycket»,
sade Arvid.

»Jag tror inte han äter mer än förut», sade fru Berg,
»men han måtte ha börjat gräva ned ben ännu mer än
annars. Allt emellanåt springer han åt skogen med ett
ben i munnen.»

»Om det bara vore ben», sade Ingrid, »då kunde man
förstå det, men ibland löper han till skogs med ett
köttstycke eller ett bröd, och aldrig har jag hört, att hundar
gräver ned sådant.»

»Jag måste ta reda på den här saken», sade Arvid.

Ett par timmar därefter kom Frej ut ur köket med
ett köttstycke, som han tydligen tagit från sin mat-tallrik.
Han begav sig strax inåt skogen. Och Arvid följde efter.

När Frej ämnade gräva ned ett ben, tyckte han aldrig
om, att någon såg på. Han kunde gå en lång stund med
ett ben i munnen och vänta på ett tillfälle att helt osedd
gömma sin skatt i jorden. Men denna gång tycktes han
ej taga illa upp, att Arvid följde honom. Tvärtom, han
viftade på svansen och vände allt emellanåt på huvudet
som för att se efter, om Arvid fortfarande var med. För
övrigt sprang han inte omkring och letade och vädrade,
såsom annars när han var ute i skogen. Han lopp rakt
framåt. Det var tydligt, att han hade alldeles klart för
sig, vart han ville.

2.

Plötsligt fick Arvid till sin förvåning höra ett skällande
inne i skogen.

»Är det någon, som är ute på tjuvskytte?» undrade han.
Ännu voro de på Norrvalla ägor, och här i skogen fanns
intet torp, där man hade någon hund, det visste han.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>