Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Politiken och presidentvalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302
bli »unbossed» eller icke, är den stora frågan. Det vill
säga, skall det handla av egen fri vilja eller lyda
ryckningarna från en eller flera mer eller mindre osynliga
wirepullers. Som republikanernas »big boss» brukar
utpekas den gamle senatorn Penrose från Pennsylvania. Han
var vid tiden för det republikanska konventet sängliggande
sjuk i sitt hem i Filadelfia men icke desto mindre
kastades sedermera av den missnöjda flygeln inom partiet hela
skulden för utgången på honom. Det parti, som sitter vid
makten, kan också ha sina osynliga ledare, men det hade
denna gång en, som var synlig för hela världen, nämligen
presidenten själv. Den demokratiska pressen var mycket
ivrig att framhålla, att San-Franciscokonventet handlade
utan instruktioner från Vita Huset, men det förtegs icke
heller, att Wilson sänt sin utrikesminister Bainbridge Colby
som sitt särskilda ombud och att timslånga telefonsamtal
ägde rum mellan San Francisco och Washington.
Långt i förväg, månader, ja även år, äro alla hotell
belagda i den stad, där konventet skall hållas, och alla
övriga bostadstillgångar utnyttjas till det yttersta.
Är man under dagarna för ett konvent på resande fot,
skall man vid den ena större stationen efter den andra
få se följande skådespel utspela sig: Ett extratåg kör in
på stationen. Det är delegationen från Nebraska eller
Texas eller någon annan stat. Medlemmarna stiga ur tåget
och hälsas av någon lokalkommitté och omringas av
reporters. De delegerade ha knappar eller rosetter i
knapphålen, från axeln hänga långa band med statens namn eller
en devis. Damer och herrar flagga med vimplar eller
stjärnbaner i miniatyr, och man sjunger och hurrar för
den blivande segern. Invånarna i staden eller
passagerarna på andra tåg komma fram och skaka hand med
delegationens pampar. Det fotograferas, filmas, intervjuas,
skrattas och skrikes, tills tåget under hurrarop sätter sig i
rörelse. Ett. sådant extratåg från en enda stat brukar
innehålla flera hundra personer. Det är nämligen icke blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
