Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ahha.
På tiden visst jag hoppas, äfven jag:
När natten flytt, då gryr ju dagen åter,
Det vet jag väl; men liatten sakta skridér,
Och tindrar stundom någon stjema mildt
Ned på min stråt, så är dock oftast mörker
Och kolsvart töcken deromkring — och än
Ej minsta skymt af morgonrodnad synes, —
Dock, moder! snart, ack, stiart Skall dagen gry,
Jag känner det med visshet; ja! jag känner
Att stunden nalkas, då på nytt blir ljus.
. . . Hur skönt skall daggen, som i nattens dunkel
Låg tung och kall kring blommans späda blad,
Hur skönt skall den af solens ljus förklaras!
Nu liknar den en tår, men då den strålar
I sköna färger — glädjens ljusa skimmer.
Modeen.
Hur sorgligt sanna äro dina ord!
Men ack, de säga mig, att blott till grafven
Din längtan går, der uti döden gryr
Den morgonstund som evig dag skall tända. —
O du, mitt barn, mitt lif, min fröjd, — jag ser
Hur du i striden mot din smärta kämpar
Med mod, men ack, med alltför svaga krafter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
