Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
. . . Strålade solen alltjemt, då skulle ju marken
förtvina;
Hjertat förtorkade ock, följde blott lyckan dig åt! —
Natten ger lif uppå nytt åt heta, försmäktande
nejder;
Själen i q valenas natt renas och vinner sin kraft.
Vill du då lära dig här, hur sorgerna bäst du bör
möta,
— Lefnadens vishet är den: Gladt genom tårarne le!
Men om du känner ändock en isande tomhet i själen,
Saknar du stundom en vän, delande fröjder och nöd,
Saknar och finner den ej — Ack! sucka då stilla,
men stå dock
Fast som en man, vid din Gud, framgå din bana
med mod,
Strid för det goda och sanna som förr! — O, svigtar
du äfven
Sjunker du stilla en dag ned på förgängelsens bädd,
Bleknar och dör och sänkes ett lik i grönskande
sofbädd,
Slumrar ånyo, i ro, varmt uti moderlig famn, —
Faller du så, och en varelse dock till griften ej
smyger
Tyst, för att egna dig der saknadens heliga suck,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
