- Project Runeberg -  Hon må vara hvem hon vill. Berättelse ur Stockholmslifvet /
65

(1857) Author: Maximilian Axelson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Jag ler ej åt nästans tårar,
Dess nöd gör mig icke rik;
— Min fredliga båt blott fårar
Den vaggande våg i vik.

Ack, har mau ej Gud i hågen,
— Jag tänker och alltid tänkt —
Långt bättre att under vågen
Man låge i djupet sänkt.


»Ja,» sade målaren vid sig sjelf, när fiskaren åter gått
bort, »och bättre» vore det visst äfven, om denne Landaler
aldrig varit till, än att han här fritt får fara fram hur han
behagar!»

Kort derpå hördes återigen steg ljuda i närheten och
denna gång från stadssidan. De närmade sig hastigt just
emot den bostad, vid hvilken Willner tagit plats, och snart
hörde denne den ankommande klappa på porten. En röst
frågade inifrån hvem det var, och när den bultande
besvarade detta med den upplysning, att det vore en person, som
önskade få ett angeläget bref ofördröjligen fortskaffadt till
fru Alin, igenkände målaren genast Landalers röst.

»Den skurken!» tänkte målaren. »Jag bedrog mig
således icke.»

»Hör på, min vän,» sade Landaler åter, när en gosse
straxt derpå kora ut, »gå fort med det här brefvet till frun,
eller, rättare sagdt, till mamsellen, som bor der borta, du vet.

I fall de äro uppe än, så kan du dröja till dess brefvet är
läst, och gif då noga akt på hvad som säges, så har du dig
alltid en tolfskilling, då du kommer tillbaka.»

Pojken tog brefvet och sprang åstad; men då han
härunder skulle passera det hörn af byggnaden, bakom hvilket
den lyssnande låg gömd, rusade denne fram från sin plats
och fattade honom häftigt i armen. Gossen uppgaf ett högt
skri af förskräckelse; men Willner ropade befallande:

»Inte ett steg vidare, och hit med brefvet!»

»Hvad nu?» hördes härvid en tredje person, och
Landaler närmade sig skyndsamt de andra. Men innan han
uppnådde dessa, hade Willner redan tagit brefvet af pojken
och denne omedelbart derpå begifvit sig på flykten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:11:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amhmvhhv/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free