- Project Runeberg -  Hon må vara hvem hon vill. Berättelse ur Stockholmslifvet /
32

(1857) Author: Maximilian Axelson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— den oefterrättlige koristen föll nu åter in med en
vers:

»Ack! blir nu skål’n igeu
För hvarje trogen tärna?
— Den duger ej, min vän,
Förty jag dricker gerna;
        Men då :,:
Jag ej någon droppe kan få.»


Landaler och Ahlberg intonerade här under ett
skallande skratt och drogo nu målaren mot hans vilja in till
sig; ty denne hade redan från början föresatt sig att för
ingen del, hvarken nu eller framdeles, deltaga i de fordna
kamraternas förströelser.

Emellertid tillagade man åt honom i största hast en
toddy, och, för att ej för mycket stöta dessa
vildhjernor för hufvudet, valde han derföre nu den
utvägen, att en enda gång trycka dem och derefter hastigt
aflägsna sig. Landaler stod redan med sitt glas i handen,
och så snart han märkte, att äfven Willner bekommit sitt,
var han straxt färdig att för honom föreslå följande skål:

»Mina herrar! Jag uppmanar er på det lifligaste att
tömma edra glas i botten för vår nykomne vän här; men
ändå icke så mycket för honom, som för hans vackra Fästmö.»

»En öfverflödig artighet», svarade Willner, som härvid
blef alldeles blodröd i ansigtet; »och det så mycket mer,
som jag sjelf ännu inte hört talas om någon förlofning.»

»Ja så, du är af den ullen?» ropade Landaler. »Nej,
så lätt slipper du inte ifrån den saken! Käns du inte nu
längre vid din sköna borta vid Holländarevägen eller
Trädgårdstvärgränd, der hon rätteligen bor? Satans vacker flicka,
mina herrar!»

»Bror Landaler är i qväll väl mycket inspirerad»,
genmälde Willner; »och det är då inte att undra på, om han
tror sig ha reda på saker, dem ingen annan menniska vet
om. Emellertid kan jag nu gerna dricka ett glas för hans
egen flamma, den han visserligen här menar.»

»Nej, fortsätt du», bad korsångaren, »artisten vill
bara blanda bort korten för oss!»

Ett elakt leende for härvid öfver Landalers läppar och
han återtog nu:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:11:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amhmvhhv/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free