- Project Runeberg -  Hon må vara hvem hon vill. Berättelse ur Stockholmslifvet /
30

(1857) Author: Maximilian Axelson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

andra, och de fördrefvo här sin tid med en liten oskyldig
tvåbankos-kille. Detta förhindrade dem dock icke att äfven
emellanåt göra en liten försänkning i tre rykande toddyglas,
hvilka blifvit placerade på ett bord, der målaren på
morgonen laggt några half-färdiggjorda porträtter, och de blefvo
sålunda allt mer och mer upprymda och bullersamma.

Härunder kom Willner plötsligen hem. Han hade ej påi
förhand blifvit underrättad om Landalers spelparti och blef
derföre högligen öfverraskad att finna de stojande bröderna
inne i sitt rum. Men då han vid första ögonkastet dit in
genast observerade, att man flyttat hans staffli från dess
vanliga plats och vidtagit samma åtgärd med de ofulländade
porträtterna, blef han så uppretad på sin kamrat, att han,
utan att stiga in, i stället vinkade denne till sig i dörren.
Landaler hade nemligen sin plats så, att han ensam kunde
se den ankommande, och gick också denne enligt hans
önskan till mötes.

»Se, Rafaël!» ropade han med blossande kinder. ”Var
inte blyg i ditt eget rum, utan stig nu fram och var treflig
och slå sönder någonting!»

»Skulle jag taga ditt ordspråk efter orden», svarade
målaren, »så komme det visst, i främsta rummet, att gälla
ert spelbord härinne. Det är verkligen märkvärdigt, att du
kunnat bjuda in någon hos mig, då du vet, att jag för
närvarande har så mycket arbete för händer. Litet bättre
borde man känna sin skyldighet.»

Han sade dessa ord helt tyst; men Landalers svar blef
så mycket högljuddare.

»Skyldigheter!» ropade han. ”Tralala! Tala inte om
rep i hängd mans hus; för, ser du, skyldigheter påminna
ju om skyldig, och det återigen påminner om dina reverser.»

»Hvad är det nu fråga om för dumheter?» inföll f. d.
fanjunkaren med djup bränvinsbas.

»Pratar ni om skyldighet och pligt?» frågade i sin
ordning förre korsångaren. ”Det kan jag, ta mig tusan! en
visa om. Vill ni höra?»

Och utan att afbida något svar härpå, uppstämde han
genast sin ljudliga sång om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:11:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amhmvhhv/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free