Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23. kap. Faster March gör slag i saken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Säg inte min John, det är hvarken passande
eller sannt,“ inföll Margret, men hon uttalade dessa
två ord långsamt liksom hade de en angenäm klang i
hennes öron. “Låt bli att plåga mig, Hanna; jag
har en gång förklarat att jag inte bryr mig mycket
om honom, och derom är ju ingenting att säga, jnen
vi böra alla visa oss lika vänliga mot honom såsom
förut. “
“Det kunna vi inte, ty någonting har blifvit
sagdt, och Lauries okynne har förstört dig för mig.
Jag ser det, och det gör mamma också; du är inte
alls sådan du var förut och tycks ha kommit långt
bort från mig. Jag vill visst inte plåga dig och skall
bära min olycka som en man, men jag önskar ända
att allt vore på det klara. Jag vet ingenting värre
än att gå och vänta, och om du tänker taga honom
i framtiden, så gör det derför lika sa gerna nu
och stöka undan det på en gång,“ sade Hanna i
retfull ton.
“Jag kan hvarken säga eller göra något förrän
han förklarat sig, och det vill han inte, då pappa
sagt att jag ännu är för ung,“ började Margret,
der-vid, då hon lutade sig ned öfver sitt arbete, på
hennes läppar spelade ett besynnerligt leende, hvilket
förrådde att hon ej var af fullkomligt samma tanke
som fadern i detta afseende.
“Om han tog bladet från munnen, så visste du
inte hvad du skulle säga utan började gråta och
rodna eller lät honom prata bäst han ville, i stället
för att helt kort och godt ge honom ett bestämdt nej. “
“Jag är inte så enfaldig och svag som du tror.
Jag vet mycket väl hvad jag skulle säga, för jag
har tänkt noga öfver det på förhand, så att han
inte kan öfverraska mig; man vet inte hvad som
kan komma att hända och derför har jag velat
förbereda mig.“
Hanna kunde ej tillbakahålla ett småleende at
den vigtiga min Margret sig sjelf ovetande antog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
