Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. kap. Laurie ställer till förargelse och Hanna stiftar fred
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mycket vänligt och aktningsfullt skrifvet. Men tänk
så rysligt för mig!“
Margret lutade sitt hufvud mot moderns axel
och såg dervid ut såsom en bild af förtviflan, under
det Hanna med stora steg gick omkring i rummet
och tilldelade Laurie en mängd mindre vackra epiteter.
Plötsligt tvärstannade hon, ryckte åt sig de båda
brefven och sade, efter att noga ha betraktat dem,
i bestämd ton:
“Jag tror inte att Brooke någonsin har sett
dessa två bref. Laurie har skrifvit dem och gömmer
era för att triumfera öfver mig, derför att jag inte
ville omtala min hemlighet för honom."
“Du skall inte ha några hemligheter, Hanna,
tala om det för mamma, som jag skulle, ha gjort,
så att vi komma ur den här förargelsen," sade
Margret förmanande.
“Kära Margret, det var mamma som talade om
det för mig.“
“Se så, nu kan det vara nog om den saken,
Hanna. Gå och bed Laurie komma hit, så skall jag
under tiden trösta Margret. Jag vill taga reda på
saken i grund och botten och för framtiden göra ett
slut på sådana här konster."
Hanna skyndade ut och fru March berättade nu
för Margret hvilka känslor Brooke verkligen hyste
för henne, hvarefter hon sade:
“Säg mig nu, mitt barn: hvilka äro dina egna
känslor för honom ? Älskar du honom tillräckligt för
att kunna vänta tills han blir i stand att erbjuda dig
ett eget hem, eller vill du förblifva alldeles .fri för
det närvarande?“
“Jag har blifvit så uppskrämd och pinad, att jag
inte vill veta af några friare på länge — kanhända
för alltid,“ svarade Margret häftigt. “Yet John
ingenting om de här dumheterna, så säg ingenting åt honom
och laga så att Hanna och Laurie tiga dermed. Jag
tycker jag fått nog nu och vill inte bli ett allmänt
åtlöje — det är skamligt!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
