Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. kap. Hemligheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Laurie begaf sig helt makligt åstad att söka
reda på det tappade, och Hanna, som hoppades att
ingen skulle passera innan hon hunnit ordna sin
toalett, fäste under tiden upp sina flätor. Men det
var likväl någon som passerade, och det var ingen
annan än Margret, hvilken såg riktigt fin och elegant
ut, ty hon hade varit ute på visiter.
“Hvad i all verlden gör du här?"’ frågade hon
och betraktade systerns upplösta hår med en väl
uppfostrad flickas hela öfverraskning.
“Plockar löf,“ svarade Hanna oskyldigt och
sorterade den handfull hon nyss förut samlat ihop.
“Och hårnålar,“ tillade Laurie, låtande ett dussin
sådana falla i Hannas knä. Det växer sådana här
på vägen, Margret; och kammar och bruna
halmhattar också. “
“Har du flängt omkring nu igen, Hanna? Hur
kan du bära dig åt så? Här skall du en gång sluta
att lära fram på det der viset ?“ sade’Margret
förebrående, under det hon ordnade sina manschetter
och slätade till håret, hvarmed blåsten hade tillåtit
sig åtskilliga friheter.
“Aldrig förrän jag blir gammal och stel i lederna
och behöfver gå på krycka. Försök inte att göra
mig gammal i förtid, Margret; det är svart nog att
se er alla så plötsligt förändrade; låt mig derför vara
en liten flicka så länge jag kan.“
Under det Hanna sade detta, lutade hon sig ned
lör att dölja darrningen i sina läppar, ty hon hade
på sista tiden märkt att det ej skulle dröja länge
innan Margret var en fullt utvecklad ung flicka,
och hvad Laurie nyss anförtrott henne kom henne
att befara den skilsmessa som’ otvifvelaktigt måste
inträffa förr eller senare och som nu tycktes henne
vara mycket nära förestående. Laurie märkte
hennes förvirring och drog Margrets uppmärksamhet at
annat håll genom att hastigt fråga:
“Hvar har ni varit, efter ni är så fin?“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
