- Project Runeberg -  Unga qvinnor, eller Margret, Hanna, Betty och Amy. En tafla ur lifvet i hemmet /
152

(1871) [MARC] [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. kap. Experimenter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

“Alltihop är mitt fel — jag glömde bort honom
— der finns inte ett korn eller droppe vatten —
ack, Pippi! — ack, Pippi, hur kunde jag var så
grym mot dig?“ stammade Betty snyftande, i det
hon tog den stackars fågeln i händerna och försökte
återkalla honom till lifvet.

Hanna såg in i Pippis halföppna ögon, kände
efter om det lilla hjertat slog, men då hon fann
fågeln stel och kall, erbjöd hon sin domino-låda till
kista åt honom.

“Lägg honom i ugnen, så blir han kanhända
varm och får lif igen,“ sade Amy, som hoppades det
bästa.

‘Tast han svultit ihjäl, behöfver han väl inte bli
stekt efter döden. Jag skall göra en svepning åt
honom, och han skall ligga i en riktig graf. Aldrig
mer skall jag ha någon fågel, aldrig, Pippi lilla, ty
jag är för elak att ha någon,“ mumlade Betty,
sittande på golfvet med händerna hopknäppta om sin
älskling.

“Begrafningen skall firas i eftermiddag, och vi
skola allesammans följa honom till grafven. Gråt
inte mer, Betty; det är för ledsamt, men allt går på
tok den här veckan, och Pippi har lidit värst af vårt
experiment. Gör i ordning svepningen och lägg
honom i min låda, och sen vi ätit middag, skola vi
hålla en liten fin begrafning,“ sade Hanna, hvilken
tyckte sig ha tagit på sin del den största anparten
af dagens bekymmer.

Ofverlemnande åt de andra att trösta Betty, gick
hon derefter ut i köket, som befann sig i det mest
nedslående tillstånd af oreda. Sättande på sig ott
stort förkläde, skred hon till verket och staplade upp
tallrikarne för att diskas, då hon varsnade att elden
slocknat.

“Det här tycks komma att gå bra!“ mumlade
Hanna, i det hon ryckte upp luckan och rörde om
duktigt i askan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:09:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/alungaq/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free