Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. kap. Grannsämja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att leka med. Jag1 har god lust att kila öfver och
säga honom det.“
Detta infall roade Hanna, som tyckte om
vågstycken och alltid förargade Margret med sina
besynnerliga tilltag. Planen att “kila öfVer" glömdes
icke, och då det snöade på eftermiddagen, beslöt
Hanna att försöka hvad som kunde göras. Hon såg
herr Laurence åka bort, och nu sprang hon ut för
att skotta sig fram till häcken, der hon stannade och
tog en öfverblick af terrängen. Allt var tyst och
stilla, gardinerna nerfälda i nedra våningen och
ingen mensklig varelse syntes till utom i ett
fönster i öfra våningen, der hon såg ett lockigt svart
hufvud, lutadt mot en mager hand.
“Der är han,“ tänkte Hanna. “Stackars gosse,
alldeles ensam och sjuk denna tråkiga dag! Det är
synd och skam! Jag skall kasta upp en snöboll och
på det sättet få honom att titta ut, och då kan jag
säga några vänliga ord åt honom. “
Och upp mot fönstret for nu en lätt kramad
snöboll; hufvudet vändes genast, hvarvid syntes ett
ansigte som på ögonblicket förlorade sitt likgiltiga
uttryck, då de stora ögonen klarnade upp och
munnen började småle. Hanna nickade skrattande och
ropade, i det hon svängde qvasten öfver hufvudet:
“Hur är det fatt med er? Är ni sjuk?“
Laurie öppnade fönstret och kraxade, hes såsom
en korp:
“Tack, litet bättre. Jag har förkylt mig mycket
svårt och varit instängd hela veckan."
“Det var tråkigt. Hvad roar ni er med?
“Med ingenting. Det är tyst som i en graf
häruppe."
“Läser ni inte?"
“Inte, mycket; det far jag inte för farfar.
“Kan då ingen annan läsa för er?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
