- Project Runeberg -  Unga qvinnor, eller Margret, Hanna, Betty och Amy. En tafla ur lifvet i hemmet /
56

(1871) [MARC] [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. kap. Bördor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jag- läste om det igen och gjorde Primroses så
intiessanta jag någonsin kunde. En gång var jag
impertinent nog att stanna vid ett ytterst spännande
ställe och sade helt ödmjukt: “Jag är rädd att det
tröttar er, min fru. Skall jag kanske stanna här?“

Hon tog upp stickningen, som hon tappat, gaf
mig en hvass blick genom glasögonen och sade på
sitt snäfva sätt:

“Läs ut kapitlet och var inte näsvis, mamsell. “
Medgaf hon att hon tyckte om det?“ frågade
Margret.

“Ah, tycker, du det, visst inte! Men hon lät
gamle Belsham vara i fred, och då jag på
eftermid-dagen sprang tillbaka efter mina handskar, var hon
sa inne i Vicar, att hou inte hörde hur jag skrattade
medan jag tog mig en sväng ute i salen.
Hvilket skönt lif hon skulle kunna ha, om hon sjelf
ville det. Men fast hon har mycket pengar, afundas
jag henne inte, ty efter hvad det tycks, ha de rika
nästan lika stora bekymmer som fattigt folk, tror jag,“
tillade Hanna.

“Nu minns jag,“ sade Margret, “att jag också
har någonting att berätta. Det är inte roligt som
det JFIanna talat om, och jag har funderat mycket
derpå, sedan jag kom hem. När jag i dag kom till
Kings, rådde der allmän bestörtning, och ett af
barnen sade att den äldste brodern hade gjort någonting
mycket illa och att hans far skickat bort honom. Jag
hörde fru King snyfta och herr King var mycket
högljudd, och Grace och Ellen vände bort ansigtet,
då de gingo genom rummet der jag var, så att jag
mte kunde se hur förgråtna deras ögon voro. Jag
gjorde naturligtvis inga frågor, men jag tyckte det
var mycket synd om dem och kände mig nästan glad
öfver att inte ha nagra ostyriga bröder som bära sig
illa åt och störa husfriden. “

“Jag skulle tro att det är mycket v ärr are att
bli bannad i skolan än att bli upplexad hemma,“
sade Amy och skakade på hufvudet, såsom hade hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:09:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/alungaq/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free