Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. kap. Små pilgrimer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kyssar. Presenterna och. kyssarne tyckte jag nog om, men det var så förargligt, då ni sutto med ögonen fastade på mig medan jag öppnade paketen,“ sade Betty, som på samma gång hon rostade tebrödet också stekte sina kindben, så att de blefvo blossande röda.
“Låt mamma tro att vi köpa julklappar åt oss sjelfva, så blir hon desto mer öfverraskad. Vi gå ut i bodarne i morgon eftermiddag, Margret; vi ha fullt upp att göra till spektaklet på julafton,“ sade Hanna, i det hon gick upp och ned i rummet med händerna på ryggen och näsan i vädret.
“Jag bryr mig inte om det der; jag är numera för gammal att befatta mig med sådana saker,“ inföll Margret, som ännu var ett barn lika mycket som förut, när det var fråga om att ha roligt.
“Det vet jag visst; du spelar nog med så länge du kan svassa omkring i din hvita klädning, med utslaget hår och guldpappersarmband. Du är den bästa aktrisen af oss alla, och spelar du inte med, så är det slut med hela herrligheten,“ sade Hanna. “Vi måste repetera i qväll. Kom hit, Amy, och repetera svimningsscenen, ty du gör den så stelt som om du vore en eldgaffel. “
“Jag kan inte hjelpa det, ty jag har aldrig sett någon dåna. Jag tycker inte om att göra mig svart och blå i hela ansigtet och kasta omkull mig rak lång som du gör. Kan jag falla till golfvet utan besvär, så vill jag dåna; men är detta inte möjligt, så kastar jag mig i en stol med mycken
gratie. Jag bryr mig inte om, om Hugo kommer till mig med en pistol,“ fortfor Amy, som af naturen icke biifvit begåfvad med några anlag för scenen men som fått sig denna roll anförtrodd, emedan hon var tillräckligt liten för att under uppgifvande af höga rop kunna bäras ut af hjelten i pjesen.
“Gör så här; knäpp ihop händerna på det här viset och stappla fram öfver golfvet ursinnigt ropande: Rodrigo, rädda mig! Rädda mig!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
