Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blomknopparne brista
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Berndtson disputerade icke, emedan han fann att
kaptenskan tröstade sig ganska bra, då hon fick
sysselsätta sig med dylika småsaker. Han snarare ökade
hennes funderingar med tillägg, som ännu mera
sysselsatte henne.
Ätta dagar voro förflutna. En vagn rullade
genom björkängarne från Lill-Malma. Vägen böjde
genom skogen nedåt det forna kolartorpet, som nu var
fallet i ruiner och der unga granar klängt sig fast i
eldstaden, och stodo som yra barn, stödande sig mot
den halft nedrasade skorstenen, i hvars grus några
hallonbuskar slagit rot och der smultronblommorna
inflyttat och sträckte sina refvor öfver stenar,
multnade stockar och näfverbitar, lemningar efter det, långt
för detta, insjunkna taket. Berndtson åkte tillika med
sina barn (så kallade han Alexis och Emilia) i den
beqväma vagnen. Han var lugn och talade med dem
om döden och uppståndelsen och om ett evigt lif i
kärleken, just då de nalkades det forna torpet.
Hastigt befalde han vagnen stanna, han liksom lyssnade
och blickade med ofrånvända blickar, på den förstörda
boningen, der kolar-Anders och lill-Stina lefvat och
dött. Hans uppsyn var glad och liksom förklarad.
Länge satt kan liksom drömmande ända till dess
Alexis sade:
”Min far! De vänta oss vid kyrkan’”
"Ja, du har rätt, äfven vi skola till kyrkan”,
yttrade Berndtson småleende; ”låt oss skynda.”
Alexis hade någon gång förut sett sin välgörare
och vän i en dylik sinnesbeskaffenhet; men han hade
ännu aldrig sett ett sådant skimmer af salighet på
hans ansigte.
När de kommo till kyrkan, stod vallen full af
vagnar och gästerna hade samlat sig i prestgården
för att efter jordfästningen fara till Lill-Malma. Den
döde var bisatt i sina fäders graf, den der
utbyggnaden på Malma kyrka, med de höga fönsterna,
igenom hvilka man än i dag skymtar trasiga fanor och
bjert målade vapen, som pryda väggarne i den slutna
griften.
Processionen tågade till kyrkan och den aflidnes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
