- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
431

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett bref

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

beundra fröken Marickens superba oljemålningar. Det
var isynnerhet en stekt kramsfogel pä ett fat, som
ådrog sig allmänt loford för sin sköna natursanning.
Lilla fröken Nanna talade fransyska med en
pronon-ciation som förundrade franska Chatgé d’affairen. Det är
en af de älskvärdaste familjer jag träffat, dock kan
ingen af fröknarna jemföras med min cousines
älskvärda fröken Petronella Gustafva, som är en sann och
skön kopia af sin mor. Detta är den enda glädje jag
haft. den enda bjudning jag fått. Jag hade så när
glömt, att jag en vacker dag blef uppvaktad af en
karl, som jag sett någon gång förut, en viss urmakare
eller något dylikt, han går på träben och är gift med
den der kuriösa Berndtsons syster.

Min nådiga kan föreställa sig min öfverraskning,
när den der karlen kom upp till mig, alldeles som en
gammal bekant (ty han är en obildad och påflugen
karl, som sådant folk vanligen är) och bjöd mig till
middag — hvardagsmiddag, påföljande dag. Det var
naturligt att jag afstod, ty det hade ej passat sig att
äta hos dem och af deras bastanta rätter. Jag
förebar således en annan bjudning och lät karlen förstå
att han gjort sig onödigt besvär. Men ej nog
härmed, han yttrade några opassande ord om den, som
jag värderar högre än mitt eget lif (jag behöfver ej
säga hvem det är) och min vrede bröt ut, så att jag
visade ut honom. Jag skulle ej berättat detta, om
ej en rättmätig harm ännu glödde i mitt inre. Min
nådiga cousine måtte ha sett karlen och har troligen
på något sätt stött det högmodiga träbenet. —
Gudi-lof att jag fick tillfälle att säga honom sanningen
och visa honom att det ännu finnes menniskor, som,
olika sin tid, vörda och älska det vördnadsvärda och
ädla.

Jag ber om minj vördnad till fröken Petronella
Gustafva, som skall från mig erhålla några nya
plan-cher ur den franska journal, der modejournalen tar
sina; jag kysser hennes små söta händer. Cacadoran
är väl frisk och qvick som vanligt, ack, hvad hon är
söt, då hon tar mandlarne i sina nätta klor. —
Halsbandet åt Zefyr är snart färdigt. Jag har beställt
det hos Möllenborgs, det blir ciseleradt med min cou-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:09:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/altartafla/0435.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free