- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
326

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bref - Bröllopsfärden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Visst var det gudfruktigt och stilla derhemma;
men icke hade pappa någonsin talat om det andliga
jaget eller sambandet mellan tvenne verldar. Den
saken afhandlade han mycket enkelt i sin predikan,
att de gode fingo komma in i sin Herras glädje och
de onde komma till afgrunden; men att derinom oss
fanns redan färdig denna andliga varelse, att blott
skalet behöfde brista för att frigöra honom med sina
fläckar eller sin snöglans på vingarne, var något som
hon aldrig hört talas om.

Pappa var hennes orakel och han talade, om
qvällarne då der blef stilla, sällan om annat än huru
många tunnor han sått och huru många han fått, om
en och annan sockenbo, som inte kunde berga sig,
och om inspektor Grönlind, som ”dagsdagligen” stälde
till någon förargelse. Om pappa ej gjorde detta, så
var der främmande, och då spelade herrarne eller
också lade han patience om huru många pund talj som
skulle fås af stora slagtoxen eller om drängen, som
var i staden, skulle orka upp för Långliden med lasset
och andra mindre vigtiga hushållsaffärer.

Det var ändå väl att Stjernros var så road af
landtbruket och i allmänhet ej föll i funderingar. Det enda
af det slaget, som märktes, var då han satt i Malma
kyrka och betraktade lill-Stinas porträtt på altartaflan.
Då såg han svärmisk ut; ett eget ljus tycktes skina
i hans ögon, då de betraktade det vackra barnet;
men detta var också de enda gångerna och Aurora
hade sin lust och fröjd åt att ha en rival i
oljemålning.

*


Bröllopsfärden.



”Jag försäkrar dig, lilla Emilia”, yttrade
kammarjunkaren, inträdande till sin hustru: ”jag kan försäkra
dig, att min gamla Berlinare, så tjock och rostig han
än ser ut, som Johanna säger, dock är rätt
respekter-lig, sedan han varit hos målaren och fått sig litet
smink — hm, vapnena äro rätt vackra.”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:09:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/altartafla/0330.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free