- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
275

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjuklingen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jag fått Danieli ifrån, det måtte vara ett
barndomsminne. ”

”Ja visst, sådana komma upp ibland de också.”
”Ja, det förefaller mig som om mina minnen
simmade på ett stort djup. Jag vet att de finnas der,
men blott då och då, ej som jag vill, utan som de
vilja, komma de till ytan och jag får se dem hela eller
blott en liten del af ryggfenan, innan de åter dyka ned.
Så kommer, kan jag tro, nya och gamla minnen om
hvarandra upp; ack, om de ville gå der beständigt —
om jag ändå kunde minnas.”

Den unga mannen föll i djupa tankar, hans bleka
ansigte var prägladt af en bittert sorglig känsla, men
småningom öfvergingo dragen till sitt förra lugn och
liksom han vaknat ur en dröm, vände han sig till Alexis
och sade:

”Hvad var det frågan om?”

”Om er syster Johanna.”

”Jaså.”

”Johanna Berndtson.”

”Ånej, små barn kallar man aldrig vid namn.”
”Nå, herre, är hon sä liten?”

”Ja, Gudbevars, ett litet barn, jag ser henne
framför mig, hon sitter i sin mors armar, jag är en liten
gosse, Gud vet, kanske tre år gammal.”

”Nå och ni äro?”

”Jo, midt framför oss reser sig en ohuggen stor
sten, en riktig klippa, hög, mycket hög.”

”Är det ute på fria fältet eller skogen?” frågade
gossen, illparigt leende.

”Nej, midt i en stad, stora ofantliga hus rundt
omkring, långa fönsterrader, kyrktorn, jag mins
alltihop, som om jag stode der än.”

”Men den der stenen då?”

”Jo, se stenen, det var en riktig klippa och
der-ofvanpå står en stor häst, och en bister riddare sitter
på hästen. — Jag mins att Johanna pekade och
skrattade och ville ha tag i den stora hästen för att leka
med honom.”

”Hm”, sade gossen vid sig sjelf, ”det der skall
jag tala om för bergsrådet, (högt) Jaså, Johanna var
liten då?”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:09:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/altartafla/0279.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free