Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
330
det liksom en magnet med oemotståndlig kraft drog
henne närmare till honom, hon gick och ställde sig
framför honom, räckte honom båda sina händer och
sade med enkel uppriktighet:
"Ack min kära Mac, egandet deraf är visst ej
värdt så mycket ädelt sträfvande. Men önskar du
fortfarande att vinna en så ringa skatt, så vet att
den redan tillhör dig."
Han tog hennes båda händer i sina och var
nära att sluta hela flickan i sin famn, men han tve-
kade ett ögonblick, ty han kunde ej fatta att denna
lycka var en verklighet.
"Men är du säker på dig sjelf, Rosa, fullkomligt
säker? Låt ej en ögonblicklig beundran förblinda dig.
Först och främst är jag ännu alls icke någon poét,
och äfven de bästa bland dem äro blott dödlige män,
hvilket du ej får glömma."
"Det är inte beundran, Mac."
"Tnte tacksamhet heller för den ringa del jag
har i onkels tillfrisknande? Jag hade också min skuld
att afbetala så väl som Phebe, och jag var glad att
få våga mitt lif."
"Nej, det är ej tacksamhet."
"Och inte medlidande med mitt tålamod? Jag
har ej hunnit uträtta mycket ännu, och jag är lika
långt som någonsin från att likna ditt ideal. Jag kan
vänta och arbeta ännu längre om du ej är riktigt
säker; ty jag måste ha allt eller intet."
"O Mac, att du skall vara så tviflande! Du sade
att du skulle tvinga mig att älska dig, och det har
du gjordt. Tror du mig inte nu heller?<
Och i ett slags förtviflan kastade hon sig til
hans bröst och slog sina armar kring hans hals, under
det han slöt henne allt närmare intill sig och en
känsla af sällhet genombäfvade hans hjerta vid den
tanken att detta ej längre var lilla Rosa, utan en
älskande qvinna, beredd att lefva och dö för honom.
"Nu är jag nöjd!f utropade han, då hon åter
upplyftade sitt ansigte, betickt med en rodnad af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
