- Project Runeberg -  Rosen i blomning /
259

(1877) [MARC] Author: Louisa May Alcott Translator: Bertha Sandlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sn

259

fått höra hennes historia, så intresserad, som till och
med den entusiastiska Rosa kunde önska. Hon sprang
omkring och sysslade och pysslade för att göra det
trefligt för barnet, ty hon hade en liflig känsla för alla
dem, som behöfde hjelp, och isynnerhet för små öfver-
gifna barn.

Inom mindre än en halftimme sedan flickan blif-
vit buren upp till öfre våningen, kom Rosa ned och
hade henne på armen, nytvättad och borstad, klädd
i en röd klädning, som var mycket för lång åt henne,
samt med ett hvitt förkläde som deremot var ett
godt stycke för kort, ett par oklanderliga strumpor,
men inga kängor; i handen höll hon ett snöre hvarpå
en mängd trådrullar voro uppträdda, till leksak. Det
lilla ansigtet hade ett undergifvet uttryck, men de

" förskräckta ögonen uttryckte nu endast blyghet, och

det bedröfvade lilla hjertat tycktes ha funnit tröst.

«Se der! hvad tycker du om din Dulce nu?”
frågade Rosa, med stolthet visande sina händers verk,
då hon kom in med klädningen uppfästad och en
silfverskål med mjölk och bröd i handen.

Mac lade sig på knä, fattade den lilla motsträf-
viga handen och kysste den med värme i det han
muntert sade:

«Höga Herrskarinna, din i döden, öfverlemna dig
tryggt åt din trogne riddarel’’

Men barnet hade intet sinne för skämt; hon drog
hastigt sin hand ur hans och pekade på skålen med
den tydliga anmärkningen:

"Ata nu."

Och Rosa satte sig således ned och matade hen-
nes höghet, medan dennas riddare stod bredvid och
betraktade hennes måltid med mycken tillfredsstäl-
lelse.

«Så treflig hon ser ut nu! Anser du kängor
ohelsosamma?’’ frågade han, betraktande de små strum-
porna med vördnadsfullt intresse.

<Nej, men hennes kängor hålla på att torka.
Du måtte ha låtit henne gå 1 vätan:”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:08:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/alrosen/0269.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free