Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161
lifvet efter att ha begraft långt ljufvare förhoppnin-
gar och ’en kärlek, jemförd med hvilken hennes blott
kunde kallas ett barnsligt tycke.
Hon önskade, att dagen ej varit så klar och
vacker, undrade på, att hennes fåglar kunde sjunga
så gällt och gladt; hon knöt intet band i sitt hår
och sade, då hon såg sin egen bleka bild i spegeln:
Stackars Rosa! "Du trodde, att du skulle finna
något mycket angenämt på det nya bladet. Romanen
har hitintills varit mycket lättläst och rolig, men nu
kommer den allvarliga och sorgliga delen deraf."
En knackning på dörren påminde henne, att
huru ’bedröfvad hon än var, måste hon dock gå ner
och äta frukost; och med tanken på, att Charlie
kanske ännu var qvar i huset, skyndade hon att
öppna dörren och fann då Dr Alec, väntande på henne
med sitt vanliga morgonleende. Hon drog in honom
och hviskade oroligt, som om någon legat sjuk i
rummet bredvid:
Är han bättre, onkel? Tala om för mig allt:
jag kan höra det nu."
Många män skulle ha lett åt hennes oskyldiga
bedröfvelse, och sagt henne, att detta var ej mera
än man kunnat vänta och måste finna sig vid; men
Dr Alec satte dertill allt för högt värde på den ren-
het och ’ oskuld, som göra ungdomen så skön; och
önskade alltför mycket att bibehålla dessa känslor hos
sin flicka, hvilken -han hoppades aldrig skulle lära
att med likgiltighet åse huru en mensklig varelse
gjorde sig till slaf under en last, huru obetydlig den
än föreföll, huru förlåtlig den ansågs. Hans blick
var derföre allvarlig, ehuru hans röst lät glad då
han svarade:
«Allt bra, hoppas jag, vid denna tid, ty sömnen
är det bästa botemedlet i dylika fall. Jag följde hem
honom i natt, och ingen vet ens, att han varit här,
mer än du och jag."
<Och ingen skall någonsin veta det. Hur bar
du dig åt, för att få honom hem, onkel?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
