Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23. Förlikningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
243
full af broderlig ömhet ned på det lilla lockiga huf-
vudet vid hans sida.
Rosa var förtjust och sade helt glädtigt, i det
hon knäppte ihop bada händerna omkring hans arm’
“Det var riktigt snällt af dig, Charlie! Nu be-
hofver du inte känna dig ensam mera, ty jag skall
försöka att fylla Archies plats tills han blir din
vän igen, ty det vet jag, att han blir så snart du
tillåter det.“
“Nå väl, jag kan gerna*säga det åt dig, att när
han var min vän och mitt ständiga sällskap, sörjde
jag aldrig öfver, att jag inte hade några syskon, och
behöfde aldrig uppsöka någon annan; men sedan han
stött mig ifrån, sig-, försäkrar jag dig, att jag känner
mig lika ofvergifven som Robinson Crusoe, innan han
fick ta,g i Fredag."
. Detta ofrivilliga förtroende bekräftade Rosas öfver-
ty?elsei fi°n skulle lyckas försona Charlie med
hans Mentor, men hon sade intet mera derom, glad att
ha uträttat så mycket. De skiljdes åt som de allra
bästa vänner, och Charlie undrade, under det han
begaf sig hem, hur det kom sig till, “att man inte
kände ’sig generad af att säga till en flicka eller
qvinna, saker, som man hellre skulle låta döda sig
än att nämna för en annan karl.“
Rosa gjorde också sina djupsinniga betraktelser
i saken, och insomnade med tanken på, att det finns
bra många besynnerliga saker i denna verld, och
kände sig: öfvertygad, att hon kommit under fund
med några af dem.
. Dagen derpå vandrade hon af till tant Jessie för
att få träffa Archie, och sedan hon berättat honom
så mycket hon tyckte, att hon borde omtala, af sitt
samtal med Charlie, bad hon honom glömma och förlåta.
“Jag har nog tänkt, att jag kanske borde det,
ehuru jag vet, att jag har rätt. Jag kan inte beskrifva
hur mycket jag håller af Charlie, och han har det
allra bästa hjerta i verlden; men saken är, att han
aldrig kan säga. nej, och detta skall en gång bli hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
