Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Lektioner i fysiologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
att kunna få komma fram med den smula kunskap
hon hunnit förvärfva.
“Tror du verkligen, att det kan vara bra för
henne att sitta ined näsan öfver den der tingesten?
Hon är ett nervöst barn, och jag fruktar, alt det kan
göra henne mycken skada,“ sade tant Myra, och be-
traktade Rosa helt oroligt, der hon stod och räknade
ryggkotorna och rörde vid en ländkota med eu frå-
gaude min.
“Det är ett förträffligt studium och roar henne
mycket, och jag ämnar lära henne hur hon skall bära
sig åt, för att hennes nerver ej må bli en plåga för
henne, som tor så många andra qvinnov, geuoiu okun-
nighet och brist pä eftertanke. Det är ett fullkomligt
misstag att göra dessa saker till en hemlighet eller
något afskräokande och urin mening är att Rosa skall
lära känna och uppskatta sin kropp så, att hon ej
tillåter sig att lättsinnigt behandla och förderfva den,
såsom de flesta qvinnor göra.
“Och huu tycker verkligen om det?“
“Ja mycket, tant! Allt är så underbart och vist
inrättadt; tänk bara, det lins 600,000,000 luftceller i
ett par lungor, och ‘2,000 porer på en qvadrattums
yta; således ser du, hvilken qvantitet luft vi måsts
ha, och hvilken omsorg vi måste taga om vår hud,
på det att alla dessa små dörrar måtte öppna och
sluta sig riktigt. Och hjernan se’n, tant, du har ingen
idé om, hur besynnerligt den är inrättad; jag har
inte kommit till den ännu, men jag längtar så mycket,
att få börja dermed; onkel tänker visa mig eu mau-
necjuin, som man kan plocka sönder och sätta ihop
igen. Tänk så bra, att kunna se organerna på deras
rätta.platser; jag bara önskar, att man skulle kunna
få dem att utföra sina förrättningar, som på lefvande
meuuiskor.“
Det var riktigt löjligt att se tant Myras min, da
Rosa stod framför henne med ena handen helt vänligt
hvilande på skelettets skuldra, livarje ord doktorn
och Rosa yttrade, anslog en ömtålig sträng hos den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
