Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Rosas nya drägt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
räcka mig en bjelpsam hand. Ar allt i ordning i
hennes rum pch vet du riktigt väl hur alla kläderna
skola sättas på?“
“Ja bevars, Sir, men de ä’ ju så löjliga! jag är
säker på, att Miss Rosa skall tro, att alltsammans är
ett skämt,“ sade Phebe, som omöjligt kunde afhålla
sig från att skratta.
“Det är detsamma hvad hon tänker, bara hon
lyder. Bed henne, att hon gör det för min skull,
och hon skall snart komma under fund med, att det
är det bästa skämt hon någonsin varit ute för. Nog
får jag mig väl ett nappatag, men jag hoppas dock vinna
segern till slut,“ sade Dr Alec, och begaf sig upp
för trappan med en bok i handen och ett besynner-
ligt leende på sina läppar.
Der var ett sådant slamrande af tungor i arbets-
rummet, att ingen hörde håns knackning. Han öpp-
nade derior dörren och kastade en forskande blick
omkring rummet.
“Tant Plenty, tant Clara och tant Jessie voro
alla fördjupade i betraktandet af Rosa som långsamt
vände sig omkring emellan dem och den stora trymån,
klädd i full vinter-promenaddrägt efter allra sista modet.
“Bevare oss väl! detta var till och med värre,
än jag hade väntat,“ tänkte doktorn, méd en rysning,
ty för lians oinvigda ögon såg Rosa snarare ut som
en påfågel än som en behaglig ung Hicka, och han
fann i den nya dVägten hvarken behag, skönhet eller
andamålsenlighet.
Drägten var af ljusare och mörkare blått, blan-
dadt om hvartannat så, att det hvimlade för ögonen.
Tuniken var så hårdt knuten, bakåt, att det var
alldeles omöjligt att taga ett långt steg, och undre
delen af klädningen var så öfverlastad med garne-
ringar att den, i ordets rätta bemärkelse, dignade
deruuder. En klunga veck voro lagda bak, just der
lifvet slutade, och deröfver tronade en storartad rosett.
En liten jacka af samma sorts tyg pryddes af en hög
krage och var mycket öppen öfver bröstet, for att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
