- Project Runeberg -  Rosa eller De åtta kusinerna /
174

(1876) [MARC] Author: Louisa May Alcott Translator: Bertha Sandlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Öfverenskommelsen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

174
“Ali ja, det skulle jag nog kunna, om jag inte
vore rädd för onkel. Men han är så skicklig, att jag
fruktar han skulle skratta ut mig," sade Geordie, som
tydligen råkade i förlägenhet vid denna anhållan.
“Ah det vet du nog, att du inte kan, så det är
inte värdt, att du låtsar begripa det. Vi förstå inte
hälften af sjömansspråket, mamma, och jag kan aldrig
tro, att det är riktigi heller," inföll Will och öfver
gick sålunda, till Geordies stora förargelse, på fien-
dens sida.
“Jag tår lof att säga, att jag alls inte tycker om,
att gossarna tala, med mig, som om jag vore ett
fartyg," sade. Eosa, passande på tillfället att få komma
fram med sina egna lidna oförrätter. “Då jag kom
trän kyrkan i morgse och det blåste så, att jag hade
svårt att komma ifamat, ropade Will åt mig midt
på gatan:
“Gigga npp locken och drag in flaggen, så
lättar det.“
Gossarna bruslo ut i gapskratt åt den klagande
ton hvarmed hon upprepade dessa ord, som sårat
henne så djupt, och Will förklarade, att han ondast
menat, att hon skulle svepa kappan tätare omkring
sig och knyta floret öfver fjädrarna i sin hatt som
fladdrade för vinden.
“Sedan skrattet lagt sig, återtog Mrs Jessie:
“Men. för att återkomma till hvad vi talade om,
sä måste jag torklara, att jag inte mera vill se sådaua
skräpböcker; derfore, Archio, kan du låta dom gå
samma väg som cigarrerna."
Kon höll en arm omkring halsen på hvardera
al smagossarna, sa att dc ej kunde slita sig lösa och
hade dc salunda intet annat val än att, ehuru mot-
villigt, böja sig under omständigheterna. “Ja, just
bakom det der stora vedträet," fortfor hon, “se så ja.
mina gossar, nu vill jag, att I skolen ge mig ett
löfte att inte läsa något sådant skräp mera på en
manad, sa skall jag åtaga mig att förse er med
god lektyr."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:08:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/alrosa/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free