- Project Runeberg -  Rosa eller De åtta kusinerna /
169

(1876) [MARC] Author: Louisa May Alcott Translator: Bertha Sandlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Öfverenskommelsen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

163
Rosa uppgaf ett utrop ocii for med båda händerna
till öronen, der hennes guldörhängen sutto.
“O, Charlie, skulle inte något annat kunnat vara
lika bral Jag har lidit sa mycket för donna min
lilla falänga oeli jag vill sa gerna begagna mina
vackra örhängen, ty nu får jag ha dem.“
“Gerna för mig; begagna , så många du behagar,
och jag- skall röka i allsköns lugn,“ svarade den
otäcka pojken.
“Ivan ingenting annat tillfredsställa dig?“ frågade
Rosa bedjande.
“Ingenting!“
Rosa stod tyst några ögonblick och tänkte på
något, som tant Jessie en gång sagt till henne. —
“Du har mera inbytande på gossarna än du anar;
begagna dig deraf till deras bästa, och. jag skall vara
dig tacksam så länge jag lefver.". Här yppade sig
nu ett tillfälle att uträtta något godt genom att upp-
offra litet af sin fåfänga. Hon insåg, att hon borde
göra denna uppoffring, men hon fann det mycket
svårt och frågade helt oroligt:
“Menar du, att jag aldrig skall bära dem mera,
Charlie?"
“Aldrig, så vida du inte vill, att jag skall röka.“
"Nåväl, jag skall aldrig bära dem.“
“Nå, så tumma på det då!“
Han kunde aldrig tro, att hon skulle gå in derpå
och blef helt förvånad, när hon hastigt ryckte sina
kära örhängen ur öronen och visade dem för honom,
i det hon sade, med ett uttryck så fullt af välvilja,
att den framkallade en blygselns rodnad på hans
bruna kind:
“Jag frågar mera efter mina kusiner än mina
örhängen; jag gitVer dig derföre mitt löfte, och jäg
skall hålla det.“
“Skäms du inte, Prins, att köpslå om det som
du så väl vet är rätt. Låt henne behålla sina små
dinglidanger, om hon vill, och var inte dum,“ skrek
Alcott, kusiiierna. 8

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:08:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/alrosa/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free