Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Frestelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153
“Nå, jag är glad åt att hon hade ett så godt
samvete. Moralen i denna berättelse är, att de som
stjäla få aldrig någon glädje de.raf, och bli ej lyckliga
förr, än de återlemnat det åt den rätte egaren. Hur
kommer det till att den lilla flickan gömmer sitt
ansigte?" frågade Rosa, när hon slutat sin berättelse.
“Pokey säms så,“ snyftade den lilla förbryter-
skan, alldeles ötvorväldigad af samvetsqval och för-
lägenhet vid denna förfärliga bekännelse.
“Se så, Rosa, det är inte rätt att tala om hennes
små puts inför hela sällskapet och att predika för
henne på det der viset; det skulle du nog inte tycka
om sjelf i hennes ställe,“ sade Dr Alec, i det han
tog den lilla gråtande Pokey på sitt knä och försökte
trösta henne med smekningar och kastanier.
Innan Rosa hann uttrycka sin ångor deröfver,
utbrast Jamie, som varit röd och förargad en lång
stund, och beslöt att hämnas hvad hans lilla älskade
Pokey fått lida:
“Jag vet något illa, som du gjort, och det tänker
jag tala om för -allesammans. Du trodde att vi inte
•såg’et, men det gjorde vi, och du sa att onkel inte
skulle tycka om’et och att gossarna skulle retas med
dig, och du lät Ariadne lofva att inte tala om’et, och
hon stack hål i dina öron att sätta örhängen i. Så
der ja, nu vet ni det, och det är mycket värre än
att ta en gammal trasbit; och jag är ond på dig, för
att du har Pokey att gråta.“
“Jamies något osammanhängando utbrott fram-
kallade en sådan verkan att Pokey» lilla förbrytelse
ögonblickligen var glömd, och Rosa kände, att nu var
hennes timma slagen.
“Hvad! hvad! hvad!“ ropade gossarna i korus
och tappade både skyfflar och knifvar i ifveru att rusa
fram till Rosa, tv en misstänkt rörelse med handen
emot öronen förrådde hennes brottslighet, och mod
ett svagt utrop af: “Ariadne öfvertalade mig!“ dolde
hon ansigtet i kuddarne, som en liten dum struts,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
