Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Hemligheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
Det tycker jag ä’ allra bästa sättet,“ svarade Georgie,
som- låg och drog sig i en annan båt, hvilken låg
näst intill.
“Hvad Phebe skulle tycka om detta! Det var
underligt, att onkel inte lät henne följa med.“
“Jo, jag tror visst han försökte, men Dolly var
så fnurrig och sa’, att hon omöjligt kunde undvara
henne. Ja, det var riktigt tråkigt, att hon inte kom
med, ty vi tycka alla så mycket om henne, och hvad
hon skulle sjunga och qvittra se’n, tror du inte det?“
“Hon borde väl ha en glad dag så väl som vi
andra; det är inte rätt, att hon skall vara utesluten.“
Denna tanke förföljde Eosa hela aftonen; hvad
Phebe skulle ha bidragit till deras lilla konsert i mån-
skenet; hvad hon skulle ha haft roligt åt alla de
historier som blefvo berättade, hvad hon skulle ha
varit ifrig att tyda gåtorna och charaderna; och så godt
hon skulle, ha skrattat åt allt det roliga. Och allra
roligast hade det varit, då de skulle gå till sängs,
om Eosa hade fatt dela den blå filten med henne
och de kunnat ligga och hviska och skratta och gifva
hvarandra förtroenden, som flickor så gerna göra.
Långt efter sedan de öfriga somnat, låg Eosa
ännu vaken. Hon kunde omöjligt få en blund i sina
ögon för allt det ovanliga, som omgaf henne och en
tanke, som kommit henne i sinnet.
Hon hörde på långt afstånd huru stadens klockor
slogo tolf; en klar stjerna blickade likt ett mildt öga
in genom öppningen på tältet, och vågornas sakta
plaskande tycktes uppmana henne att komma ut.
Tant Jessie låg försänkt i djup sömn, med Jamie, hop-
krupen som en kattunge vid sina fotter, och ingen-
dera rörde sig, när Eosa, insvept i en schal, smög sig
ut för att se, huruledes verlden tog sig ut i midnatts-
timman.
Hon fann det herrligt, och satte sig ned på en
klippa för att njuta af hela sitt hjerta med den rena.
och ädla känsla, som tillhör hennes ålder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
