Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Två flickor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
innerligt af hvarandra! Men nu har han gått bort
och lemnat mig qvar alldeles ensam.“
De tårar, som Rosa för en stund sedan förgäfves
satt ooh väntade på, kommo nu helt oväntadt och
läto ej återhålla sig, utan rullade sakta utför hennes
kinder, förtäljande historien om hennes kärlek och
sorg vida bättre än några ord skulle kunnat göra.
Under några minuter hördes i köket intet
annat ljud än den lilla sörjande dottrens snyftningar
och regnets deltagande smattrande. Phebe upphörde
med sitt skramlande, och hennes ögon voro fulla af
deltagande då de hvilade på Rosas lilla lockiga
hufvud (som denna lutade mot sitt knä), ty hon såg
nu att det hjerta, som klappade under den vackra
medaljongen, blödde öfver sin förlust och att det
lilla granna förklädet begagnades till att aftorka
bittrare tårar än hon sjelf någonsin utgjutit.
Och hur det var, så började hon att tycka mera
om sin bruna domestikklädning och sitt ” blårutiga
förkläde; afunden förvandlades till medlidande, och
om hon bara vågat, så hade hon så gerna omfamnat
sin bedröfvado gäst. Men då hon fruktade att detta
ej vore passande sade hon med sin glada röst:
“Inte kan väl ni kalla eder ensam som har en
sådan mängd slägtingar och alla så rika och skick-
liga. Debby säger, att de lära väl komma att döda
er med sina smekningar, då ni är den enda flickan
i familjen."
Phebes sista ord kommo Rosa helt ofrivilligt att
skratta och hennes af tårar fuktade ansigte tittade
leende fram bakom förklädet, då hon sade i en halft
skämtsam halft bedröfvad ton:
“Ja, detta är just ett af mina bekymmer! Jag harju
inte mindre än sex tanter, som alla vilja rå om mig och
jag känner just inte någon af dem särdeles mycket.."
Phebe skrattade och sade uppmuntrande: “Ja
nog har ni många tanter, och alla fruarne Campbell
bo de här helt nära intill och komma ofta och helsa
på de gamla."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
