Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italiens litteratur - Avslutning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
906 AVSLUTNING
uppfattningen av en personlighet, särskilt för dess propor-
tioner, kräves också ett visst tidsavstånd, och dessutom blir
materialet — brev, utkast o. s. v. — i regeln först känt så
småningom, är det i flera fall ännu icke. Ännu mera be-
hoves perspektivet för diktformernas historia. För att se,
vart utvecklingen pekar hän, måste man hava en relativt
lång kedja att blicka ut över. Inom dramat har man att
följa utvecklingen från Scribe, som, så vitt jag kan se, är
utgångspunkten för det efterromantiska dramats teknik fram
till Ibsen och Strindberg, vilka, rent tekniskt sett, ännu så
länge beteckna de sista etapperna. Inom romanen har man
en ännu mindre överskådlig kedja att följa. Några dylika
— vetenskapligt nöjaktiga — undersökningar äro, mig veter-
ligen, ännu ej gjorda.
Men till dessa svårigheter komma ännu andra. Mate-
rialet har blivit betydligt större. Till de gamla kultur-
länderna hava nu kommit också de nordiska och slaviska
litteraturområdena, vilka förut legat utanför den allmänna
litteraturhistorien. Förut hade de endast varit mottagande.
Nu äro de också givande. Hela Europa har nu blivit ett
enda stort litteraturområde, och numera skriver en berömd
författare icke blott för sitt land, utan för hela världen:
dels torde språkkunskapen nu vara betydligt större än för
hundra år sedan, dels översättas alla mera uppseendeväckande
arbeten nästan omedelbart efter det att de kommit ut på
originalspråket. Men även det litterära tempot har blivit
betydligt raskare. Under tiden efter romantiken hava olika
riktningar ständigt korsat varandra — en, som man skulle
kunna kalla liberalismen, vilken särskilt älskat att sätta
politiska och sociala frågor “under debatt“, en liberalism,
som under den första tiden, särskilt i Tyskland, Italien och
Skandinavien också hade ett starkt patriotiskt inslag, vidare
en realistisk strömning i olika avskuggningar — i Frankrike
företrädd av Balzac, Flaubert och Zola, för att blott nämna
några namn, och i England av Dickens och Thackeray.
Men romantiken lever hela tiden kvar, uppstår på nytt, då
man tror den död, och bryter sig mot denna realism; likaså
kan man hela tiden iakttaga en strömning från antiken
t. ex. hos Les Parnassiens och Swinburne. Att reda ut
allt detta och få fram de enkla, klara utvecklingslinjerna,
är i varje fall icke lätt, och ännu så länge har, mig veter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
