Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Högromantiken - Musset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 3 2 NAMOUNA
C’était, dans la nuit brune,
Sur le clocher jauni,
La lune
Comme un point sur un i.
Först bava vi de nya, originella och romantiska färg-
nyanserna: natten är brun och klockstapeln är gul, och
över denna hänger månen såsom en prick över i. Den lilla
dikten, som skrevs redan 1829, visar, att adertonåringen
hade svårt att bliva någon trosfast romantiker, och redan
1831 började man också på att betrakta honom såsom en
avfälling. Han drog sig då från Hugos krets, och i stället
såg man honom i stora världen, hos mad. de Récamier,
hos hertigen av Orléans, såsom en bland stiftarna av en
adelsklubb, där man spelade ganska högt. Vid denna tid
skildras han såsom “en ung blond världsman, en sprätt
med tupé på ena sidan av huvudet, hatt på den andra,
getingsliv, höga klackar, föraktfull mot sådant småfolk som
vi och bortkelad av alla vackra kvinnor i Paris“. Med för-
fattarne plägade han icke något umgänge, utan valde detta
inom aristokratien. Han hade således blivit en ung dandy,
som i viss mån tagit Byron till förebild och som i följd
därav också hade funnit, att synden var klädsam. Den unge
skalden ville gälla såsom trött, desillusionerad, förfallen till
vilda utsvävningar, i vilka han ej fann något nöje, men
som för honom blivit ett opiat, med vilket han dövade sin
smärta. Över vad? Svaret växlar, men alltid är det något
hemlighetsfullt — krossad tro på kvinnohjärtat, på Gud,
odödlighet, men allt blott antytt. Vi känna ju igen den
romantiska typen. Men som vi sedan skola se ger Musset
den verkligen en ny, personlig nyans, och figuren var icke
blott pose, utan Musset var verkligen något av en fransk
Werther. Vad nu utsvävningarna beträffar, voro de ännu
ej kanske så farliga, som Musset ville göra troligt, och i
varje fall arbetade han flitigt. I slutet av 1832 gav han
nämligen ut en ny bok, Un Spectacle dans un fauteuil
(tryckår 1833), som innehåller två dramer och en poetisk
berättelse. Den senare, Namouna, är liksom Mardoche en
Byronimitation. Det hela består blott av digressioner, är
ett kåseri om allt möjligt, och av diktens 157 strofer ägnas
blott de nio sista åt själva berättelsen — detta är stilen i
Beppo och Don Juan, men här ännu mera chargerad. Ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
