Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Högromantiken - Victor Hugos romaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NOTRE-DAME 74 1
är nu föråldrad, och särskilt stöter man sig på de långa
digressionerna, där Victor Hugo vill framlägga sin falskt
geniala filosofi och sina mycket virriga historiska teorier.
Men Notre-Dame de Paris är mer än någon annan en rent
romantisk roman, och romantikens svärmeri för medeltiden
kommer här starkare fram än eljes i den franska littera-
turen. Fransmannen Hugo såg denna medeltid med andra
ögon än tyskarna Novalis och Tieck. För dem hade medel-
tiden varit “eine mondbeglänzte Zaubernacht“, ideell, poe-
tisk, den blåa blommans tidsålder, och vad de åtminstone
vilja skildra är det medeltida själslivet. För detta hade
Hugo ej sinne. Medeltiden var för honom ej idealets, utan
de starka färgerna och de våldsamma kontrasternas tidsålder.
Det fantastiska tilltalade honom väl, men framför allt det
pittoreska. I människornas själsliv fördjupar han sigicke, och de
intressera honom icke, annat än för så vitt de höra samman med
stadsbilden. Denna är däremot onekligen ypperlig, given med
snillets intuition, ty hans studier och hans kunskaper voro
mycket minimala. Han var icke arkeolog som Scott och
Mérimée. Han hade läst en sex eller sju böcker, några
krönikor, en Dictionnaire infernal m. m., från denna tid.
Men de fakta, han där snappat upp, göt han samman till
en storartat konkret helhetsbild, som, om den än i detal-
jerna kan vara ganska oriktig, likväl gör ett fullt levande
och enhetligt intryck. Ibland förefaller det, som om han
känt till de först långt efter hans tid upptäckta handlin-
garna i Villons många processer och ur dessa dokument
sammansatt sin roman. Men detta visar bäst styrkan av
hans intuition.
Efter Notre-Dame de Paris avbröt Victor Hugo för en
längre tid sitt romanförfattarskap och ägnade sig i stället
åt dramat. Men 1843 gjorde hans Les Burgraves fiasko,
och efter detta drog han sig tillbaka från teatern. Men
just vid denna tid, på 1840-talet, började romanen — så-
som. jag redan påpekat på tal om Dumas — att bliva
ytterst populär, en verklig folkläsning, och författare som
Sue och Dumas skördade på sina romaner både rykte och
guld. Detta måste naturligtvis locka en för bägge dessa
fördelar så svag författare som Victor Hugo. 1840-talets
roman var emellertid övervägande social. Denna sociala
roman hade ju förberetts av mad. de Staël, Constant och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
