Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Emigrantlitteraturen - Chateaubriands skrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RENÉ 66 3
Vad var det, som kunnat förmå Amélie att taga slöjan?
Vad var den hemlighet, på vilken hon bar? För att bringa
henne på andra tankar reste jag genast till klostret, där
hon befann sig. Jag blev icke mottagen. Och på det brev,
jag skrev, svarade hon blott, att hon icke hade rätt att
sysselsätta sig med några världsliga tankar, men inbjöd mig
samtidigt att vid invigningen föreställa hennes far.
Därefter följer en i Chateaubriands extatiskt katolska ton
hållen skildring av den ceremoni, genom vilken systern
avsade sig världen för att bliva nunna. Till denna hörde
ock, att den blivande systern lades på golvet och över-
höljdes med ett bårtäcke. René lutade sig över detta och
hörde, huru hon för sig själv bad: “Barmhärtige Gud, låt
mig aldrig stiga upp från detta läger och hopa din välsig-
nelse över min bror, som aldrig delat min brottsliga lidelse.“
Vid dessa ord, som jag förnam från graven, blev den
förfärande sanningen med ens klar för mig, mitt förstånd
förvillades, jag tryckte min syster i mina armar och ropade:
Kristi kyska brud, mottag min sista omfamning genom
dödens isar och evighetens djup, som redan skilja dig från
din broder! Sedan bortfördes jag, utan att hava kommit
till medvetande. När jag vaknade upp, beslöt jag att lämna
Europa för att resa till Amerika. Ett fartyg låg just fär-
digt att avgå till Louisiana och med detta avreste jag.
Detta är innehållet i den berättelse, som Chateaubriand
1802 ur Les Natchez infogade i Le Génie du Christianisme.
Men i Les Natchez förekommer ock ett brev från René till
Céluta, i vilket själva René-typen ännu klarare framställes.
René skriver detta, sedan han mottagit underrättelsen om
systerns död och kort innan han själv blir mördad. Några
utdrag skola belysa det. En stor olycka — skriver han —
har träffat mig i min första ungdom, och denna olycka har
gjort mig till den, du sett. Jag har varit älskad, alltför
mycket älskad. Men redan i början av mitt Ev bar jag på
sorger. Jag bar fröet inom mig, liksom trädet bär på fröet
till frukten. I alla mina känslor inblandades ett okänt gift.
Nu, Céluta, kanske du kan blicka in i Renés hjärta? Ser
du den egendomliga värld, som det innesluter? Ur detta
hjärta utgå lågor, som sakna näring, som förtära hela skapel-
sen utan att bliva mättade, och som skola förtära dig. Akta
dig, dygdiga kvinna! Rygga tillbaka inför denna avgrund!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
